Sammanfattning av min släkt som emigrerade till Amerika

Att få följa min släkts emigranter har varit en spännande resa. Jag tror att jag hittat alla mina släktingar (pappas släktingar) som var en del av ”Den stora emigrationen till Amerika” under senare delen av 1800-talet och början av 1900-talet. Det är en hel del av alla mina vuxna släktingar, på min pappas sida. De var födda mellan 1830 och 1910. Det har inte varit självklart vilka jag ska räkna till emigranternas skara. Vad personernas intentioner var när de reste, vet jag inte. I en del fall har jag förstått att planerna inte var att stanna i Amerika, en del reste flera gånger och en del hade delar av familjen kvar i Sverige. En del stannade en längre tid, kanske de bildade familj i Amerika, kanske de levde en stor del av sina liv i Amerika, men ändå slutade sina liv i Sverige. Så vilka som ska redovisas som emigranter kan diskuteras. Jag har gjort en subjektiv bedömning.

Sammanfattningsvis: Vilka var de? Hur många var de?

I tabellen har jag valt att redovisa varje anföräldrapar för sig. Det förekommer att emigranter är redovisade på flera ställen på grund av släktskap, men i övrigt ska de fyra anföräldraparen ses som fyra olika släkter.

Utöver de här redovisade ättlingarna hade anföräldrarna även många ättlingar som var födda i Amerika.

I några släkter var emigrationen mycket omfattande medan den inte alls var lika förekommande i de andra släkterna.

Jag har fått följa med mina släktingar ut på den stora resan över Atlanten till landet uti väster. För en del har jag missat avgången och senare återfunnit dem. En del har jag tappat bort på vägen. Tack vare många nätarkiv och många behjälpliga släktingar, som delat med sig, har jag fått lära mig mer och mer om mina släktingar. Jag har via nätet fått följa med på en resa ut i världen, upptäcka många av Amerikas delstater, fått ta del av många människoöden, fått kontakter via nätet men också i verkliga livet, kontakter och möten som för mig har varit så värdefulla.

Genom min forskning har jag fått ett nytt perspektiv på ”Emigrationen till Amerika”. Enligt uppgift utvandrade cirka 1,2 miljoner svenskar till Amerika, det vill säga ungefär en femtedel av Sveriges befolkning. Innan jag började forska om min släkt som emigrerade tänkte jag mig utvandringen ungefär så som Vilhelm Mobergs beskrivning av utvandrarna. Att ett farväl vid grinden nästan var som farväl vid graven.

Det jag har upptäckt i min släkt var att det var vanligt att unga män reste till Amerika en eller flera gånger och att flertalet återkom. De första resorna från Morup till Amerika gjordes i slutet av 1860-talet. Då var det unga drängar som reste. En del stannade ett år, en del stannade flera år. Längre fram i tiden hände det också att gifta män reste och kom tillbaka efter varierande tid i Amerika. Jag tänker att det liknar dagens gästarbetare från Polen och liknande, eller dagens nordafrikanska pojkar med drömmen om Europa. Det förekom även att kvinnor och familjer reste för att stanna. I denna redovisning har jag uppehållit mig kring de som stannade i Amerika, i alla fall under en längre tid.

Jag hoppas att ingen nutida släkting ska ta illa upp i de fall jag angett sorgliga och tråkiga händelser i mina släktingars liv. Jag tänker att det kan vara händelser som bidrar till förståelse av varför det blev som det blev. I släktforskning får man små fragment av människors liv. Jag har i viss mån tillåtit mig att bygga på fragmenten och låtit mina släktingar återuppstå i sina olika åldrar. Det går lätt att fantisera vidare.

Har jag fått svar på mina frågor som jag inledningsvis ställde mig?
Hur kom det sig att de utvandrade?
Var bosatte de sig? Närhet till släkt i Amerika?
Kontakt med andra svenskar/släktingar i Amerika?
Vad lärde de sina barn?
Traditioner, högtider, matkultur?
Vad talades för språk i hemmet?
Vilka gifte barnen sig med?
Hur höll de kontakt med släkt i Sverige?
Besök i Sverige?
När slutade man skriva?
Vad vet nutida generationer om den svenska bakgrunden?
Finns det intresse av kontakt med släkt i Sverige?
Intresse av att veta mer om släktbakgrund/Sverige?
Intresse av besök?

Mycket av mina frågor har jag fått svar på.
I flera fall är det lätt att tänka sig varför mina släktingar for. En del hade upplevt sorger, förluster, fattigdom och annat. En del hade mist de mest närstående, kanske de inte hade så starka band till de som fanns kvar. I en del fall var det nog förhoppningar om en annan framtid än den utstakade möjligheten som stod till buds hemma. En del familjer hade inga utvandrare, medan andra familjer hade många. Det verkar som att familjemedlemmar är de bästa ambassadörerna. När väl någon hade rest följde andra efter undan för undan. En del har tvekat in i det längsta, hämtat ut flyttbetyg och återlämnat igen, innan resan slutligen genomförts. Kanske någon i familjen åtagit sig att vara kvar för att åldrande föräldrar inte skulle lämnas helt ensamma.
Jag har sett att det i många fall gått bra för mina släktingar och att de varit med om att utveckla det nya landet. Jag tror att emigranternas ättlingar idag är tacksamma för att deras förfäder gjorde den stora resan över Atlanten och skapade en bra framtid för de kommande generationerna.
Mina släktingar utvandrade av ekonomiska och sociala skäl, inte på grund av fruktan för sina liv, vilket är en väsentlig del av vår nutida invandringspolitik.
Jag har sett att en del immigranter i det nya landet har fortsatt att leva svenskt, gift sig med andra svenskar, bosatt sig i närheten av varandra och umgåtts med andra svenskar. Förmodligen har dessa haft lättare att hålla kontakt med det forna hemlandet. Andra har snabbare assimilerats med andra kulturer, gift sig med personer med rötter i andra länder, flyttat längre från invandringsorten och kanske de inte längre har någon vetskap om den svenska bakgrunden.
Utvandrargenerationen höll förmodligen brevkontakt med det gamla hemlandet. Jag har också sett och fått erfara att flera emigranter och deras barn också besökte det gamla hemlandet. Andra generationen kunde ofta förstå svenska, men inte tala språket. Tredje generationen kunde ibland enstaka ord. Kontakterna försvårades, när det inte längre fanns ett språk att kommunicera på. De tidiga kontakterna var förmodligen med den närmsta släkten, men med tiden fanns inte längre någon kvar som man kände. Men i några fall har kontakterna mellan de utflyttade och släkten i Sverige pågått länge eller är alltjämt pågående.
Längre än språk och kontakter lever traditioner och matkultur.
Att kontakterna ebbar ut är inte så konstigt.
Inte heller i Sverige är det vanligt att man håller en aktiv kontakt med släktingar i vidare led. Oftast umgås syskon och kusiner, i alla fall när de är små, men sysslingar, bryllingar och pysslingar har man oftast inte någon aktiv kontakt med. Så vad skulle drivkraften vara att hålla kontakt med avlägsna släktingar i en annan del av världen? Kanske att man är nyfiken och vill förstå, att man får tillgång till en annan värld, andra levnadsförhållanden, ett annat tankesätt, att man får dela med sig, visa och berätta.
I mina kontakter med nu levande ättlingar har jag också förstått att många är intresserade av sin svenska bakgrund.
Ättlingar till mina emigrerade släktingar finns nu i många av de amerikanska staterna och många är kanske inte medvetna om sin svenska bakgrund, en bakgrund bland flera andra.

Denna dokumentation är en grund för fortsatta studier och sökande efter nutida ättlingar till mina emigrerade släktingar. Detta är en berättelse som fortsättningsvis kan behöva korrigeras och kompletteras.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s